Hög och Låg. Novell af K. v. Öfwers. I. Promenaden. (Forts. fr. föreg. N:o.) Man talode nu om hwarjehanda, men timmermannen war och förblef tystläten od allwarsam. Dä klockan slog half tio. uppfteg ban från fia plats och Margares ta frambar en stoppad rod, den han pår tog. Jag fö sjer er ett fiyde, fade Sig fried Dunder. — Tad, genmälte Hen: rik och kyste fin hustru och den sofwande gossen. Nu wil jag dock först stoppa mig en vipa fortfor han, jag har tänags tat efter den hela dagen, och fan ej ne: ka mig den lida njutningen, ehuru klent Det är i kassan, och ni, Sigfried, fom och gör mig fällffap. Margareta, hade emellertid stoppat pipan och räckte den år fin man jemte en brinnande sticka. — mad är det, fom tynger flidan bhär frågade han och fände efter med handen. — Du har mwarit ledfen på mig i dag,