Hög oh Låg. Novel af K. L. Öfwers. I. Promenaden. (Forts. fr. föreg. N:o.) Låt of gå in, Wille, och fe på arbeter! Gossen gaf fitt samtycke och tog fadren wid handen för att släpa Honom framåt. — Men, det är sannt, jag har lofwat Margareta att ej gå in här med gossen, oc bör säledes hålla mitt löfte, ehuru jag oändligt gerna wille fe, huru långt de hunnit med bjelklaget; men bäst är wål i alla fall, att jag dermed wäntar till mändagen! — Nu skall du få plocka blom mor, gula oc flora som solar, tröstade ban gossen, fom nödwåndigt wille gå in på timmerplatsen, fedan binda wi af dem en stor krans, fom wi föra bem til mamma. Dessutom bör du wäl också sör. ja för gräs åt wår mästares brunte.! Den fifa tröstegrunden förfelade ej fin behöriga werkan på gossen, och far och fon fortsatte fin wandring.