War cj ledsen, Margareta lilla! Och nu gif mig gossen, jag will gå ut på pro menad med bonom, såäsom förnämt folk drufa uttrycka fig. Hu, ha, hal DÅ mår timmerman skrattade hjertligt åt sitt eget, säsom han tyckte, ganska qwicka påhitt. Du är en tjurffale, fade hustrun förnöjd öfwer fin mans glada lynne, al: drig ger du efter, om du också hade or rått. — Zag fram gossens hatt, fortfor mannen; men bwad är du för en karl. Willi, fom gråter, diott man fer vå dis! Du är aldeles lik din mor! Nu skall du få ploda frorafte korgen full med blommor åt maumma, — Barnet jublade ånyo. HuHrun satte nu hatten på dess hufwud, jemfide om mannens haldduf och hemtade hand rod. — Du glöms mer fäppen, fade hon, då allt war i ordning. — Jag will försöka att hjelva mig honom förutan, swarade han leen De, jag tror bet skall gå för fig; ocksa ämnar jag ej gå längre än til stadsporten; farwäl få länge. Gi ätmin. stone ide tid timmerplatsen med gossen; jag är alltid få rädd, ott han der kunde få någon ffada, — Leende skakade han