Norrländska Korrespondenten – 24 april 1858, sida 3

iips D tarne; nu slog wägguret och wäckte med siaa gälla slag den sofwande. Gossen gaf till ett glädjerop då han fåg fin far röra fig och draga bort dufen från ansigtet medan hustrun länasamt nalkades ponom oc) med omsorgefull beställsamhet bortströf de mörka lockarna från hans panna. — Se, Hodan är redan fra? sade han och upplyftade gossen, sättande honom på sitt knä, det fan man falla att hafwa sofwit långe. Hwarföre har du tillåtit mig detta, Margareta? — Det är få warmt i dag, swarade hus strun. od Willi lekte få beskedligt ders före lät jag dig sofwa. Hon uudanröjde nu hastigt barnets leksaker oc afböljde duken från kanariefogelns bur, som mellan löfkojor och resedor stod på brädet af det spegelklara fönstret. Sedan hon fullgjort detta, nickade hon wänligt ät sina båda älsklingar och sktyndade ur kammaren — Timmermannen — ty att ban war en sädan, tillkännagaf bang drägt — följde henne med en kärlekefull blick. Sedan haltade han långfamt, med gossen på armen, frnmåt fönstret, der den ur mörkret befriade kanariefogeln glädtigt begynte qwittra mot eftermiddagssolen. (Forts.)