siälar för mycket upprörda, för att kun. na uttrycka alt hwad de kände. Det mar Anna fom fMutligen afbröt denna tyflnad. Rå wäl, Adele, gillar du ej mitt. handlingssätt och fruktar du widare att wara wittne till de fattiges bekymmer? Nej, nej! swarade Adele, tad, tu: fen gänger tad; du har höjt mig i mina egna ögon od) jag känner ett nytt bjerta flappa i mitt bröst. De fattiga ine gifwa ej widare någon owilja; huru lycklig kände jag mig ej, då jag omfamnade Janne. Stackars liten, han säg få sorgsen ut då du lemnade henom; od) nu, min goba Adele, lätom of wälsigna försynens wishet, fom til od) med här vå jorden skänker en få stor lyda af uppfyllandet af en menniskokärlekens pligt. Om den ffänft oss öfwerflöd, är det ej derföre att wi af detsamma måtte dela med of til dem, fom ej hafwa det nödwändiga? Detta fattiga folket war nära att omkomma af elände och hunger; de strädte fi. na bedjande händer mot bimmelen; wi bafwa tommit till dem fom def sändebud; de hafwa kastat sig ned på sina knän