samt och med skäl förutsättande att köld och hunger woro förnämsta orsaken till hennes sjukdom, wände hon fig mot dörren, gjorde ett tecken åt fin wän att följa fig, sedan hon omfamnat den lille Janne. Qugna er nu, mitt goda foll, fade Anna, i det hon gick, inom en halftimma stall en läfare beföfa er lila sjuka; jag twiflar ej på Therese, att Gud skall bewara henne åt er; hon skall en dag blifwa er tröst och blifwa en lika god mor som ni. Ett werkligt fmåleende af sällhet uppe lyfte Frans och hans hustrus anletsdrag; de uppfängade degärligt hoppet, fom Annas ord skänkte dem, och följde dem ända till tröskeln. Janne följde dem äfwen, förenande med fin barnsliga stämma uttryck af tackamhet och tilgifwenhet med sina föräldrars wälsignelser. Frans upplyftade honom på sin arm, och det stackars barnet upphörde ej att fafta slängkyssar til de bortgående, få länge han funde fe de båda damerna. Adele och Anna framkommo till torget utan att hafwa werlat ett enda ord; des ras hjertan woro allt för fulla, deras