dröm; man skulle trottt att det war nu först han märks de bäda fremlingarnes närwaro. Mina damer, fade han slutligen med stirrande ögon och sammanknäppta hänber, förlåt mig för det jag ej genast tackade er för den hjelp ni lemnat min stackars hustru. Huru goda ären I ej, fom kommit till wärt fattiga hem! IVaven tusen, tusen gånger wälfignadel Mina hederliga wänner, fade Anna, höjande rösten; mi weta allt hwad ni lidit, och huru swärt det skulle warit för er att tigga det bröd, som ni wille he. derligt förtjena i ert anletes swett. Gud lemnar ej sädane tänkesält utan eder gällning; J skolen ej mer lida af behof och elände; wi skola ätaga of att skaffa er arbete; under wäntan derpä få, fe här, har m penningar. Gå och lös ut edra saker från pantlänekontoret; flytten få snart fom möjligt tillbaka till det rum ni lemnat. Wid porten skolen ni finna bröd, wed och potatis; allt detta tillhör er; färran är ej säld, fortfaren att begag na er af den, för att förtjena ert dagliga bröd. Lefwen alltid som redliga arbetare. Wi skola komma tillbaka för