En moders lidanden. Sann tilldragelse, berättad af Henri Conscience. (Forts. fr. föreg. N:o.) Therefe, stammade han, min fåra Therefe, lefwer du ännu, min älskade hustru. Ah, nu Har det ingen nöd; jag bar köpeskillingen för min kärro, och wi stola ej sakna bröd. Lofwad ware Gud! Uti min olycka är jag belåten fom en fo. nung; ja, win goda Therese, jag trodde att jag aldrig skulle få äterse dig mer hår på jorden. Anna hade slagit win i skälen, fom stod på bordet, oh förde den til There ses läppar, hwilken ännu kände fig gans ffa swag och knappt funde hålla fig upp rätt. Under det hon låt henne taga en stärkande dryck, kastade mannen häpna blickar på Anna och hennes wäu. Denna smekade Janne och lät honom wärma fina små händer wid den sprakande eds brasan. Arbetaren tycktes wakna ur en