na sälls ynta winterfröjd hade ett antal unga mån, tillhörande de mest sklljaftiga yrken, förenat sig för att fira en fest. Der såg man hjulmakare, tenngjutare, smeder, körsnärer, sadelmakare, skomakare, skoma kare, kräbdare, garfware, tunnbindare, bot: bindare, ja til och med ansigts-försköningsrädervulgo barberaren, ifrigt sys selsatta med att skafwa, ffåra, hamra, fila, fäga, fv, b barbera m. m. Slagtare flag: tade på isen en gödd ore och derefter en kalf, fom genast erpedierades i stekpannon och på stället förtärdes i form af kotietter, hwarwid naturligtwis wärdshuswårdarne, fom serverade warma och falla drocker, fin: go mycket att skaffa. Utom en mängo flår dar och kälkar af mångahanda slag, ans litades flitigt en kälf-karusell af de små och stora barnen. ÄÅfwen skepparlaget utöfwade sitt yrfe på sitt eget element, och lät flera med flaggor prydda gondoler, besatta med glada menniskor och musikanter, glida utför floden på underlagda skenor. nnu skall denna sällsynta håndelse, som efter frönikorna icke haft sitt motstoce je dan 1708, förblifwa i wårt Ming a ) — — — — — Revy. (Forts. fe. föreg. N:r.) För Preussen ÄÄ sig följaktligen saken sålunda: Anläggningarne, i och för flottan, kräfwa utomordentligt stora ertra ordinära utgifter, innan det fon blifwa tal om de ordinarie underhällsfestnaderAlla dessa omkostnader kunde uncwelas, och en eröfring af Danmark år i allan hänseenden ett allt för UN och Defille tom alltid twifwelakrigt mål, för ottfunna fresta en ide helt och hållet abfolut re gering att wända in på en vu; iom kräf. wer stora uppoffringar, under det att 2 ; ; Preussen ju endast behöfwer lita Dane marf wara i fred, för att aldrig mer be tl höfwa frukta några blokader från Danffa sidan. Swerige, som efter förlusten af Finland ide mera behofwer hwarken ffårgårtsflots ta eller ötlogsflotta af samma omfång och styrka, fom hitulls, och fom, för Norriges stora fjöfaris stull, måste nffa Banden på Östersjn betryggad på hwad sätt som helst, fan ju ide heber enska annat, ån att få anslaget till fin floita nede fatt, isynnerhet som dess bjelpfållor, i det hela taget, ide äro stora. Ryssland har, beträffande Finland, fams ma intressen, och spörjer man om Nyf: land, sedan det inskränkt sin flotta i Swarta Hafwet, äfwen skulle wara wil ligt att göra något dylikt i Önersjan, få bör man ide glåmma, att få länge Ryfland ide har en örlogshamn med mera ra öppet watten ån dem, fom det nu eger, fall alltid wid krigotillfallen Rosslands östersjöflotta, få stor den ån må wara, tigga fängslad af is mycket längre fram på wåren ån alla de andra öfterfjömat ternas. Men isynnerhet i merkantilt håns seende år det fom Ryssland måste befråmja Finlands wigiigaste inkomstkälla, sjöfarten på Östersjön. Föröfrigt tyckas Rysslands maritima frafter hafwa fått fig anwisade en myc: fet widsträdtare werkumgekrets än Östersiän; ty det år uppenbart, att Sila Hafwet ide för framtiden fan blifwa få lugnt och stilla, fom hutills, utan att der ett nytt slags stormakter komma att upptrår da, för att gemensamt dela tet byte, fom civilisation och handelsförhållanden der tyckas kräfwa. Mit de ösriga Önersjestaterne, Meilen bura oh Öhersiens fordna beherrskäre