melen? HBar runno hennes tårar på nytt. Are betaren skälfde från hufmwuder till förterno; man hörde huru hang tänder skall. rade. Emellertid hemtade han sig åter och skyndade förtwiflad ut ur rummet. Då yennes man war gangen, sjönk Tyerese tilldaka på stenen, stedjande fig med möda mor sängkanten, och hennes läppar frammumlade en fort men drin nande bön. J samma ögonblick rullade fårran med hanighet öfwer snon. Bullret uprbörde smaningom oc) den gamla siillheten inträdde. III Då de bederlige borgarena i den goda staden Anvers, trogna sina arfda wanor af ordning och huchadsaltighet, degäfwo fig till hamnen fastedagarne, för att taga