låtit en enda dag gå förbi utan att are beta för dig och wåra barn. Efter 10 års oftast ganska tungt arbete, skall jag nu gå och tigga? Skall jag wara twuns gen att gå från port til port oh tigga ett bröd, fom jag hittills hederligt för: tjent i mitt anletes swett? Nej, Therese, det öfwergår mina krafter. Heldre dö af hunger och elände! Jag rodnar af olygsel när jag tänker derpå. Tigga, nej aldrig! Ännu äterstär oss en sista utwäg, fom skall förskaffa of bröd för någon nd. Tyerese, det smärtar mig, men jag bar beslutat att gå till torget oc föra sälja min färra. Kanske skall jag finna arbe: te, Då wi ätit upp de penningar jag far för den; wi skola sedan söka art spara, för att föpa oss en ny farra. Wånta ännu en halstimma och jag skall skaffa er alla brör. Kärran war den enda utwäg till lef nadeförtjenst för den hederlige arbetaren. Man bör då ej förundra fig öfwer att det war med fi stor smärta han beslöt art göra sig af med den. Therese wur lika bedröfwad öfwer att fe dem brirgas de till denna nödwundighet; men hennes modershjerta åfallade med höga skri hjelp