eller blomma på jorden, men för hwarje ond gerning fäller hon en sorgens tär, af hwilken det blifwer antingen en frå: lande mask efter en giftig fluga. J samma ögonblid, som menniskan dör, förswinner stjernan från hialaranden, swäfwar hon då klar och skinande uppåt, få följer andan med till lhjusets boningar; men fallet Hon guistrande neder, få där det of till morkrets tike. Har menmiskan under fin lefnad war rit from och god, få wera rosor och blom mor på hennäa graf; men om hon warit eluf och ond, få fråta hungriga maskar i fansen och qiftiga flugor surra deröfwer, du må på, mullen refa en marmorften eller ett simpeltaätrakors. Fly det onda och gör det goda, så finner du, estet detta lifwet ro i grafwen j och fröjd i himmelen. — — —