En moders lidanden. Sann tilldragelse, berättad af Henri Conscience. (Forts. fr. föreg. N:o.) På en stor sten nära det döende bare nets bädd fart en ännn ung qwinna. Hon fatt med armbågarne stödda mot fina från, och hennes händer, uppbårans be det maktlösa bufwudet, dolde helt och hället hennes ansigte. Hennes fläder, ehuru förfärdigade af groft tyg, hwars färg war utbleft, hade ej detta utseende af en oblyg fattigdom, fom anropar den allmänna barmhertigheten; man funde, twertom, på deras fnygghet och de otaliga, ehuru knappt synligr päsatta lape parne, märka huru den, som bar den, gjorde allt för att dölja sitt elände. Emellanåt hördes en qwafo suck uppe stiga ur hennes bröst oc tårar nedruilas de emellan fingrarne, fom betäckte Hennes ögon. Emellertid reste hon fig dare rande, wid minsta rörelse af barnet, od