tigga, utan endast för att wälsigna. Du skall ofta finna behofwets och bungerns rysliga prägel på deras blela och aftire da ansigte, du skall finna bitar af ett swart och mögligt bröd i barnens frusna händer, du skall wara wittne till moders. ängest och fadersförtwislan. Ah, om en sädan syn någonsin slog dina blickar, Hwit: fen hiumelsk glädje skulle du ej då fåns na af att funna med ett enda ord, en bondfull penningar, förändra allt detta! Jag fer barnen, med glada anleten träns gas omfring dig, fasthängande fig wid wecken af din klädning; modren med fams maninåppta händer oh ett saligt fmår leende vå läpvarne somt ögonen höjda mot himmelen, utan att funna finna ord för att uttrycka fin racksamhet, och fadern, hänförd, utom fig, trydande i fina arofs wa händer banden på denna wälgöra-. rinna, fom gjöt Samaritanens olja i hans sår och fuktade den med sina brännheta täror; och du, min goda Adele, du skulle fom ban fålla tårar af iillfredsställelse, och denna så mjuka och fina hand, som nu trycker din bästa wäns — du skulle ej ens tänka på att droga den ur arbe tarens hårda och walkige näfwe. Ah,