Norrländska Korrespondenten – 7 april 1858, sida 2

:3:ninnnnnnnnniii ÄKEAÄA — Audeles, fade Aschederg, och der före wilja wi rasta bos dig för att få oss en lästedryck medan hästarna swala sig. — Men du wet wål ej hwad det år för folk jag bar i sällskav med mig, ven der til exempel, fortfor Aschederg och Per fade på Konungen. — Jnte godt att weta, swarade Hår fan. Det fan ide fon ha nu för tiden reda på alla Swenskarnas ridkneltar. Konungen måste wända bort ansigtet för att le år bans originalitet. oo NÅ wäl, det är Carl den 11:te, Sweriges, Göthes och Wendes Konung. — Gud beware Konungen, mig sielf inberäfnad! fade Häkan och lade fingret till pelsmösjan, en äkta Sfånff hufmwuds prydnad af liusblätt walmar och de uppe wikna sidoflikarne beftående af ett yfmigt hundskinns-bräm, men låt mössan blifwa qwarsittande. Och derefter inbjöd Han sällskavet i stugan för att få fig litet swalkande för. friskningar. Lings denna stlugas ena sida war ett långt bord, fom alltid flod dukadt, oc försedt med twenne s. k. soltemats. fat af