der solen ser in genom taket och strör omkring golfvet sitt skinande gull, det enda som finns i gemaket, och -vinden och regnet de helsa på: den stugan är min, och jag suckar hå, hå; men ingen vet, hvad kapellanen lider. Jag lagar och lappar så mycket jag an, så långt, som förmågan sig sträcker; men glömma allt annat det går icke an, och lönen till allting ej räcker. Det vore ej svårt, ej heller nöd, om bara den räckte till kläder och bröd, men ingen vet, hvad kapellanen lider. När hundra tunnor min pastor tar in, jag hundrade kappar får räkna. Hans barn äro glada med rosor på kind, men mina de magra och blekna. stället att andra i skolan gå, de måste arbeta de fattiga små, men ingen vet, hvad kapellanen lider. När pastor i lugn med sin slipade sax bortklipper på fårena ullen, då går jag på åkern att skära mitt ax och samla in strået på skullen. När han icke vet, huru väl han vill må, då får jag för nöds skull båd tröska och slå, men ingen vet, hvad kapellanen lider, Vårt embete är dock detsamma lik väl, vi skola ju begge predika och föra till himlen hvar syndares själ, fast lönen derför är olika. Kanhända en pastor mer rik och fet förstär sig på sådant — långt bättre han vet, men ingen vet, hvad kapellanen lider. Allt måttligt det skola kaplanerna ha, det vet jag af lagen till pricka, men vore det så, då vore det bra, då fick jag båd äta och dricka. Men nu mången gång, det är sant och visst, år jag rädd att förgås uti armod och brist, fast ingen vet, hvad kapellanen lider. När folket ser presten, som uslaste träl för knappaste bergning arbeta, då går det med embetets aktning ej väl och lätt man kan kyrkan förgäta. Men vill du, att denna skall ega sitt stöd, I så gif hennes ringaste tjenare bröd; ty ingen vet, hvad kapellanen lider. (Ur Tidn. f FL. o 8.) Hwarjehanda. Den amsrikanske hästtämjaren. Den af franste kejsaren tll granskning af mr Rareys Häfitimjningåmetod utfedda fomue, bestående af general Fleury, mr Mackenzie Grieves od andra med bästens natur förtrogna personer, har nu slutat fina undersökningar. J ändamöl att sätta Rareys konss på ett strängt prof, föpte man en fyroårig häst, som war känd för fin wäldsamhet och att ursinniat sparka bakut wid minsta tecken till förjök att pälägga honom sadel. Efter fyra dagars tid gick denna häst så wål under sadel som man någonsin kunde önska, och man kunde klatscha med en piska framför hang ögon och flå på trumma bakom hor nom utan att han wisade ringaste tecken till fruftan. Resultaterna af de flerfal dina förföfen flärhelfpod Am Net yn Am.