Norrländska Korrespondenten – 31 mars 1858, sida 3

foten af bergeluttningen, hwilken utgör fonden till slätten i ena rigtningen, och på hwilken ruinerna af Caffacio Vicchio, en stad från medel tiden, har den mest pittoreska belägenhet. Under det wi talade om några warma mineralkällor, som der uppwällde, fingo wi på afständ höra ljudet af mänga röster, sjungande en psalm (hymn) och sägo högt öfwer wåra hufwuden, med här och der fladdrande fanor i procession, en och en i fender, tåga fram längs den trånga figen på bergets sida. Processionen, i hwilken rådde mycken ordning, följdes af en oregelbunden rad af folf, fom tycktes ej wilja taga slut. Den smala gängstigen ledde till ruinerna af gamla Capaccio; och när wi klättrad uppför berget till stället, funno wi midt ibland ramlade murar, förskansningar och taklösa hus, en wälbehällen kyrka. På esplanaden eller den öppna platsen framför densamma, hade en mängd af all: mogen församlat fig att från påffmåndagen på sitt wis. Omkring klockan nio öppnades kyrkan och högmässa förrätta des med mycken siät. Processionens fanor moro placera.