till nyare historien. Det skäl dertill, som Jns. anför, näml. att naden, ide staten, aflönar, bewisar för mycket och således intet, emedan det icke finnes uågon Comminister, fom ide af Forsamlingen erhåls ler sin lön. Jnsänd. fruftar för sjuttioAringar, om ej det föreslagna mothället beredes. Denna fruktan bör dock wika för den ersarenheten, att ånnu inga dy lika hittills wisat fig på förslag till ledi ga stadskaplans tjenster. De älska nog heldte landets lugn än stadens oro, sedan de kommit grafwen få nåra. Mot ftif tets presterskap wore det oc lika orätt. wist fom förnårmande, om dess skicklighet stulle få underkännas, att en prest från annat stist måste inkallas, för att, detta presterskap till förfäng, intaga en plats, som inom stiftet ide fan sakna lika wärdiga och skickliga aspiranter. Det synes derföre fom skulle den af Inf. föreslagna kraftåtgärden ide allenast hafwa warje handa obytt med nu gållande befordringslagar, utan äfwen derjemte wara obillig och orättwis, och för framgången af ftar dens wackra fyftemål mera hinderlig ån gagnande. Medelpads Prestsällskaps utlåtande. (Forts. fr. N:o 22.) Att förebrå swenska läroståndet lättsinnighet och tuftlöshet råhet och osedlig. bhet måste wara en beskyllning, fom, åt. minstone hwad den närwarande genera: tionen angår, är i det hela oförtjent eller, om den i något stift och på några få kan tillämpas, återfaller på fonsistorierna fjelfwa, fom wid embetet anstält eler bibehålla fådana. Wisserligen hafwa äfwen wi med ledsnad anmärkt den nästan råa och bittra ton, hwilken ide långe sedan uttalade fig i någre presters af Lunds stift Yttranden i fråga om landsförwisnings. straffets bibehållande, men man får derwid ihägkomma, att desse lärare fjelf: we blifwit betänkligt förde i fin embetsutöfning af de andlige sridsförstörarne, derwid lemnade nästan öfwergifne af den borgerliga ordningen och lagarne. Så bana ytterligheter, om de i något stift blifwit hörda, hafwa likwål troligtwiå af stistets öfrige medlemmar rönt ett allwar: samt ogillande, och böra ingalunda ffufwas på hela det swenska prester skapets räfning. Adra swårast anse wi, och säsom en werklig förolämpning mot ståndet, den kränkande beskyllningen för girighet och obarinbhertighet, fom tidningen, troligen utan att mena få illa, tillåtit fig att ut ösa, ide mot något wisst stifts andlige al: lena, utan mot hela läroståndet. Ty mos re det sant, att hela den närwarande och nyss föregående generationen af prester gjort fig fånd för rådande begår efter slem