Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1858, sida 2

mento af nästa fullkomlig iemlikhet. Hofwet, adeln, ständspersoner, ja, bela massan af Neavels innewånare äro flids de i djup sorgdrägt för tillfället; och donds folfet, fom flockwis från alla Håll infirömmar i fladen, bär fina bästa kläder. Toledogatan (storgatan), ehuru lika fule proppad fom wid en kornawalsdag, frame ter nu ett helt olika skädespel, fom man wål fan föreställa sig. Jutet enda hjul rudat öfwer def skramlande lava-stensänning; intet skratt höres, knapt nog en röst. Alt är tystnad, sti lhet; endast hår och der höras ljuden af en helig musik, fom framtränger genom de öppna fyrfos dörrarne, eller Då, wid nattens inbrott, fonungen och hofwet wandra tillbaka till palatset, föregängne af en taltik mufif forps. Följande dagen (längfredagen) forisättas ceremonierna med nägra ytterligare tillägg, men lördagemiddagen fåttas kyrkoklockorna åter i gång. Wagnar, giggar, kärror börja änpo att törna ihop oc rulla framåt gatorna; bodarne öpp: nas, och torgen fyllas. Neapel är samma bullrande stad fom wanligt; morgoe nens sorgdrägter förswinna, och hicurts hån man kastar ögat, framssälla fig till