Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1858, sida 2

och i kyrkans mörkaste fördjupning eller niec fer man en graf förestäld, hwari Frälsarens bild ligger. Grafwens alla wåggar äro öfwerktädde med swart klå de, och några få fora waxfacklor sprida ett foncentreradt ljug i grafwen, femnans de hela den öfriga kyrkan i halfmörfer, hwars hemskyet öles af en blåaftigt grä rök från den nästan oupphörligt brinnande rökelsen. Om än de protestantiska begreppen ogilla ett dolikt sceneri, funna de dock ej förtörnas öfwer den utwalda, högtitliga, nästan himmelska musik, fom ofta wid dessa tillfällen utföres i Eyrforna. Jngen menniska, hos pwilken inne. tor en själ, fan lyssna till ett stabat mater dolorota af en Cimarosa, en Per: golesi, eler en Poiseillo, utan att intas gas af en hägförande religiös fänfla; denna musik gör djupt intryd, äfwen på de minst upplyste oc raaste bland nationen. Kyrkorna öpvnas skärtorsdagsefterwiddagen, oc intill sent på aftonen besökas de af menniskor af alla klasser, hwiäkn blandade tilisammams, utan rang etter utmärkelse, blygsamt komma till fots, och för en tid ästadkomma ett religiöst me