Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1858, sida 2

las, angå endast Neavel, och hafwa blott afseende på de ringare folkklasserna, samt en del gudaftiga individer, stränga iaft: tagare af körkans fastor, men hwilka och få hemta af def helger och fester förre njutning än de högre klasserna, hwilfas katoliciom, i allmänhet taladt, år mindre. allwårlig. Från Thorsdagens (skärtorsdagens) middagstimma tillätes intet begagnade af hjuläkdon inom städerna. Alla klasser af menniskor, ända upp till bofwet och konungen, mäste ödmjukt wandra till fote; alla vatruller och mad: ter bära gewären nedfällde; de talrika kyrkoklockorna tyflna; torgen äro öde, bo: darne tillslutna, och alla möjliga yttre medel äro widtagne att utmärka en tid af högtidlig slillhet, botgöring och ödmju: felse. Söndagen är den bullersammaste dagen i hela weckan, men om skärtorsdagen och längfredagen är denna folkrika stad lika tyst fora en skotsk siad under sabbaten. I al la prowinssstäder, få wäl som i bufmudftarden, framte de förnämsta fyrforna en dys ster anblick, fom ej förfelar att wäcka sällsamma intryck. Dagsljuset utestänges,