Hvarthän mig ödet än må föra, ; Hur än det skapa må min lott. Din stämmas klang jag blott vill höra, Vill skåda i ditt öga blott. När vintren sett sitt täcke kasta i Utöfver fält och dal och lund, j Uti din famn jag ville hasta Och värmas af din rosenmund! När vestan eller blomstren skalkas Och lärkan höjer upp sin röst, Jag dig, du hulda, ville nalkas Och trycka dig intill mitt bröst! Förtjuserska med englaminen, Du klara stjerna på min stig, O, hölle blott ej krinolinen Mig så på afstånd ifrån dig! Angående årtalet 58 under förs flutna arhundraden läses i tyska tidnins aen Sawåd. Mercur: Den 1 Ian. 858 anställde en jordbäfning synnerligen i traften af Mainz stora förödelser. Ar 358 uppstodo (liksom år 787) på Hlädess versedlar af linne korstecken, ywilka med förde en egendomlig lukt, liksom af skabb, hwilken sjukdom äfwen angrep flera, som buro dylifa föder. Är 1058 rasade sjuk domar bland menniskor och djur och mid pasktiden syntes en komet, men året war mydet fruktbart. År 1158 war fommar ren myder het och torr, men gynnande för jordfrufterna. År 1258 foljde på en mycket torr winter en regnig wår od sommar, hwaraf misswext fötorsakades. Wintern år 1358 war mycket strang oc öfwer beta Tyskland utbredde fig en fjufdom, fom starfast bäriade från Augusti rill julafton. År 1458 war wintren frå rif, hwarpå följde ett storkt töwäder, fom sekorsarvoe stora öfwerswämningar; den regniga sommaren skadade drufworna, ywilka gåfwo ringa och surt win. Waren 1558 fommo en fåran mängd larf wer att de nästan alldeles förtärde allt grönt på marfen oc äfwen skadade fruftträden; den warma sommaren gjorde att winskörden blef rif oh god. J början uf är 1658 herrskade en föld af hittills erempellos stränghet. Alla floder och sjöar detäacktes med is, de flesta qwarnar stodo stila, frustträd af alla flag bortfröso, res sande blefwa qwarfitande i den djupa snön, och wilda djur samt foglar fröso ihjär i mängd. Sommaren 1758 war kulen och wåt, hwadan winskorden blef dålig. Kan ni spanska? Ludivg 14:de af Frankrike hade wid siit hof en adelsman, hwars obändiga äregirighet han kände. Kan ni spanska? frågade han honom en dag. Nei sire, swarade adelsmannen. — Det war skada! swarade konungen. Adelsmannen trodde att konuugen möjligen ämnade utnämna honom till gesandt i Madrid, bwarföre han straxt tog fig en lärare i spanska spraket och studerade natt och dag. Jnom fort tid hade han gjort förwånande framsteg. Blek och utmerglad af för fora anstrangningar, fom han genomgått, men med glädjesträlande ansigte wisade han fig för konungen od) fade: Sire! jag fan spanskal — 7Så wäl att ni skulle funna tala med en spanior? — ÅJa fi re, fwarade den tillfrågade, hwars bjerta började klappa bögre. — RÅ fade konungen, vå önskar jag eder af bjertat lyda, ty nu fan ni låsa Don Duixote på originalfpråfet. Torg och Hamnpriser i Stocholm i Stockholm den 14 Mara. Hwete, godt 22 a 24, sämre 20 ror, råg 12 a 13 rdr, forn 10, 11: 24 a 12 ror, hafra 6 a 7 ror, blandsåd 6 a 7 ror, ärter 14, 15: 24 a 16 tor tunnan, hwetmjol 2: 6, 2: 12 a 2: 18, rågmjöl 1: 4 a 1: 6, forne mijöl 1: 20 a 1: Å Botategmjiäål . 19 ÅA