skald-ådern svällde i hans barm, han sjöng för henne blott och sick till lön så mången solskens-blick. Omsider ville han ha mer, först blott en kyss och sedan fler, han bad och qvad, kan fick och brann, i sjunde himmelen var han För henne blef poeten varm, Men lyckan der blef icke lång. Hans eld slog ut uti en sång, full af hans kärleks öfvermått, om alla kyssar, som han fått. Han skildrade så lifligt allt, att Frökens bländande gestalt, sågs i hans verser, tum för tum, lik Venus, höjd ur hafvets skum. Den vackra sången blef ock tryckt, samt läst af alla, det var styggt. Hvad skalden sett och fått blef kändt, och mera gissadt, än som händt. Hon läste sjelf och blef så stött, att kindren brunno purpurrödt; ty hvem vill stå i blottadt skick för hela läsarhopens blick? I När skalden kom, som vanligt kär, till fröken, var hon stum och tvär, förskansad i sin fingerborg. Hon bad om nåd och fick en — korg. :sprosaisk, såsom prester mest. ; Han sade nästan ingenting, l I Och skalden qvad förtviflad: O! 7 HHvi gaf du svartkonstnärn din tro? Han är ju kall och stum, men jag besjöng dig brinnande hvar dag? men fick dock frökens ja och ring. Hon sade: du besjöng mig bäst, men jag tog hellre denna prest; ty han förstår att vara tyst, han sqvallrar ej om hvem han kysst; Och sedan dess tål vår poet ej någon ärevördighet, och hväser, som en retad svan, vid skymten af en svart kaftan. O, skald, förlåt den man, som tog din brud! — Hon vissnade, hon dog. Hans sorg är nu så tung, så tung: din sångmö blomstrar evigt ung. K. Hwarjehanda. En björnhisto: ia. En man från Kandila ty i Pukkila fa: pell fåg 1 sistlidne Februari färska björnspår i skogen, der han högg med. Fem byamän begäfwo fig då på skall, bavåp: nade med tre böesor, ett björnspjut och en yra. Twå dagar sökte de djässen, gingo fem gånger kring en stor hög qwistar af fålda tråd och sunno honom till slut under qwistarna. Twå skott lossades; björnen begaf fig, lätt sårad, på fluf ten, men upphans 2 werst derifrån. Då sick han twå skott til, det fjerde försatte honom i raseri, och nu blef han i sin arg den anfallande. Bönderna begvnte af häpnad retirera, men en af dem wid namn Josua snafwade, fll, och flux hade öfwer fig björnen, fom bet honom fyra bett i högra armen och låret, ett bett war når ra två tum djupt. En annan kamrat, Knuutila, fom Josua tU hjelp och lade an mot björnens bröst, men skottet brann ide af. Knuutila stack vä bössan i björ. nens gap, Josua fom på fötterna och anprep besten med spjutet. Nalle wärjde fig manligen, men till slut fann han år: ter för godt att retirera och råfade nu ut för Ytterligare twå skott af de öfrige Jå garne. Der fid han knäppen och lemStraxt efter kom en stadig prest,