Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1858, sida 2

fan ide neka det, hade jag bra gerna welat skicka min älsk de fattiga mor mitt porträtt; och då jag säg edra målningar i Versailles, få fade jag till mig sjelf: Jean, om du skall lå a porträttera dig, få måfte berr Vernet göra det; hand pors trätter blifwa talande lika! Men då föl en ny sten på mitt hjerta, nemligen bes talningen; ty jag tänkre fom få: bos er foftar nog ett porträtt dubbelt få mydet fom hos Peretin — Hö få mycket penningar kunde du ide få ihop? frågade Bernet leende. AU, min herre, swarade Jean, anse mig ej för en så stor slarf. Hör först, hur jag har det, och sedan skall ni helt sätert tro mig, då jag försäkrar er, att jag nu i tvi månader famlat dervpå. Min far war en linnewafware t når beten af Miäbtljaufen, och af honom fid jag, då jag wärte upp, lära samma handts werk. Or Köylin i Mählbausen gaf of alllid arbete, få att wi hade wärt uppe hälle; men just då ären började taga min jar, få att föräldrarne rätt började beöfwa mig, blef jag utskrifwen och tagen ill soldat. Ni kan lätt föreställa er, med pwilfet tungt hjerta jag skiljdes från de