Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1858, sida 2

Det har jag också alltid fagt, fort for Jean, fom nu blifwit dristig och lem nade fin wältalighet fritt lopp. En fattig soldat har inga öfwerflödiga penningar. Och att bli få omenskligt pre jad för ett porträtt, fom ide är lift, twil Du bar rätt, fade Vernet; men har du aldrig sjelf tänkt på att skicka de di na ditt porträtt? Fag? frågade Jean, i det han spratt till. Jo, nog har jag — tänkt derpå, — men —7 MN, hwad har afhällit dia derifrån? Jag will ärligt iillstå det för er, fortfor Jean och yttrade de följande or ven til hälften hwiskande, säsom om han fruktade, att nägon annan än Vernet stulle böra honom. ANj Peretin wil jag ej bli målod. Hwad skulle mål min ftacfars älstade mor ha för glädje af ett porträtt, fom ide wore lift mig, om hon ide fåge fin fon deri, om bon ide kände igen yonom och med kärlek kunde fästa sina blickar på honom och när som helst i tonkarna prata med honom? Mej, af Peretin will jag nu en gång för alla ide bli afmålad. Men det oaktadt, jag