Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1858, sida 1

Aro de delegare i bylaget eder samfällig)eten, fom i nämnde frågor i olika beslut stanna, å ömse sidor liklottiga, ware deras mening gållande, som anse stängsel ej böra ega rum. Har fråga om samfåldt begagnande af stängselwitsord mot angrånsande jordegare genom flertalets beslut, som nu sagdt år, förfalkt; waren dock de, fom öfwverrös tade blifwit, deraf ej hindrade art påyrka tängfdn, der de wilja öfrige delegarnes andelar deri öfwertaga. g 21. Släpper någon med uppsåt olofligen freatut på annans egor, böte från och med Tio till oh med Twåhundra Reksdaler. Missbrukar man betesrätt å samfälld marf, ware bot från och med Fem HU och med Eithundra Riksdaler. Den, som genom försummelse i den wård om egna eller andras freatur honom åligger, eler på annat fått wållar att frear tur olofligen på annans egor inkommer, böte från och med Fem til oc med Femtio Riksdaler. Bryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnund eller grind, bote från och med Fem till och med Etthundra Riis: daler och answare derjemte, efter thy ofvan är sagdt, om freatur derigenom olofligen på annans egor inkommer. I alla dessa fall ware och skyldighet att skadan ersatta. g 22 Försummar den, fom hägnadsskyldig är, att å tid, fom i 17.-S sägs, hafwa fin hägnad i gildi ftånd och bättrar Han ej skyndsamt derå befunnen brift, då han der om tillsagd warder; stande sjelf den skada, fom å hans egor genom fötsummelsen wallas, och ersatte all den skada och förs luft, fom deraf tillskyndas annan, mot hwukens egor han pligtig war att hågnas den hälla. Bättrar han ej utan drojsmål efter skedd tillsägelse; och will granne, fom af försummelsen lida fan, briften sjelf bota eller bota låta; falle Då twå ojäsfwige mån att syn hålla; och njute, sedan bri sten af dem witsordad, år, utmätning för kostnaden, då han liter Kronofogde eler Magistrat derom till. Nojes den, fom hågnaden hålla skall, ej deråt, instämme fin talan til Rätten inom tre månader efter utmätningen. Komma, genom den hägnadsstyldiges underlåtenhet att hägnad göra eller båttra hang egna freatur på annans egor in ware, ändå att han ej om bristen å håg naden tillsagd war, lag, som i 21 S3 och 5 mom. skiljs. 8 23. Å tid, då grannar ej pligtige äro at hägnad i fredgildt fö.d hafwa; ware den fom kreatur utsläpper, sjelf answarig fö den ofred de å annans egor göra. Eget någon okynnes eller otamt kreatur det gild gardesgård bryter eller flöger öf wer, tage oc om det kreatur, ändå at det å stångda egor utsläppes, sådan mård att det ej å annans or ofred gör. 2 Den, fom af annans kreatur skada lidi låte den of två ojäfwige mån synas oc wärderas. g 25. Finner någon å sina egor annans krea tur, fom du olofligen inkommit; då m han det intaga. Wet han hwilken de kfreatut eger; låte honom eller, i hand från