wisat tecken till försträckelse, hwilket wäl ben skyldiga skulle gjort, ehuru han Slife wit betagen af fasa öfwer det förffridliga städespelet. Slutligen anropade ben Gud til wittne, att han war oskyldig till det rysliga brott, hwarföre man anflagate honom. Domaren, fir Frnaces Forbes, sammanställde wittnecsberätteljers na; det war swärt ar framställa saken i ett rått ljus; och om dommaren i sitt tal till juryn syntes wilja antyda sin tanke, få war den bestämdt för frifäns nelse. Juryn afträdde oc) efter fju timmars öfwerläggning uttalade den ordet tyldig! Domaren dömde, till följe häraf, den anklagade att hängas. Nägra dagar fö. re domens werkställande gaf Smith rid. känna, att han önskade tola med en and. lig. Hans önskan uppfylldes och nu bekände, han, att han ensam war mördaren och att han på en studbe, der Weir påstätt fig fe Fishers ande, klufwit huf: wudet på den mördade med en tomahawt. Fullmaften war falsk, men iestamentet äfta, ywilfet också Fishers advokat intygade. Det är en sällsam bisteria, men den är werkligen sann. De flesta personer, fom en längre tid warit i Sidney, haf wa säkerligen hört den omtalas der. Slut.