dammen, oc qwarlemnade Weir och ins födingen säsom wakt wid dersamma; han red sjelf till Fishers fordna landtgärd. Smith hade ej bilott satt sig i besittning af den förswunnes egendom, utan äfwen inflyttat i hans hus. Det war en god halfitimmas wäg dit. Han frågade efter Smith. Denne fatt wid fin frufof, och inbjöd m:r Grafton att deltaga i denfame ma. Mir Grafton antog inbjudningen od efter några allmänna anmärkningar fade han: — Mir Smith, jag wil gerna föpa ett stycke jord på andra sidan om wägen af denna egendom, och jag skall betala, hwad det år wärdt. Har ni fullmakt att afslura föper? — Ja, fir! Fisher har gifwit mig ful makt till alt. Och han framwisade ett dokument, undertecknadt af Fisher, men som icke war bewittnadt. — Om ni ej är upptagen, wille jag nu straxt wisa er det jordstycke, jag ta lar om. — Jag stär till er tjenst, sade Smith, och gaf befallning att låta sadla hans häst. De mäste rida förbi dammen; då de