Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1858, sida 2

Fishers ande. En liten Noveli. (Forts. fr. föreg, N:o.) — Hwad där — Mr. Grafton, ni wet, att jag hwarken är rädd af mig, ej heller någon fslackare. — Ja, det wet jag; men hwad kan ni ha för wigtigt att meddela mig, efter ni kommit till mig så sent på natten? — Jag har fett Fishers ande, fir; han berästade nu det äfwentyr, fom tä faren redan fänner. Mr. Grafton war i början af famma tro, fom Weirs hustru, att denne till följe af romglosen bade under första nat ten fett Fishers ande, och att han under den sednare natten, i fulifomligt nyktert tillstånd, icke åter kunnat frigöra fig från det först emottagna intrycket. Men efter några ögonblicks öfwerläggning undfollo Mr. Grafton owilkorligen de orden: pu: ru märfmärdigt! Mr, Grafton sökte ide att ifrån sitt