Korresspondens från Köpenhamn. Kåöpenhamn den 13 Febr. 1858. Kung Fredriks sjukdom, som denna qång warit af allwarsammare art än tillförene, har i flera dagar gifwit anledning till fiora befymmer och många funderingar. J dag befinner Högstdensamme fig bättre, men ännu är all fara långt ifrån öfwer ständen, då det de föregående åren wisat fig att denna, hwarje winter återfommande, balsoch bröstinflammation alllid re cidiverat. Ja, det wore i sanning alltför beflags ligt om kung Fredrik snart skulle bortkallag, ty aldrig har wåäl Danmarks ställ ning warit få fritiff fom just nu. Tun: gens sjukoom hade ide, genom de högst twetydiga bulletinerne, warit bekant i twå dagar, förrän Russo Germanerna repade mod och de förunderllgaste rykten utsprid. des från ett wist palats. Prins Ferdi nands salonger woro också under de mest kritiska dygnen öfwerfulla. Gårdagens utlanrska post medförde den underrättelsen, att sörbundsdagen, i ftål: let för att godkänna alla de ser an tillbörliga eftergifter fom från drstsida åro gjorda, fåtter frågan på spetsen. Hår man dertill fogar Petersburgerapressens utlåtelser, fom helt ofsörtäckt gå ut på att få Sleswig med, få fan man ju lätt fe huru prekår ställningen år. Ferelandet för i går har en artikel, som på ett klart, fastän dystert, fått far huru ställningen werkligen år, då man kastar bort alla illusionet oh mwåger allting på sanningens guldwigt: Deri ta las helt öppet om det förbund, hwilket för ett år jedan erbjöds från Swensknorsk sida, och fom då blott behöft emottagas med wanlg heflighet för att ernås, men I nu, då stallningen är helt olika, måhäåne da swärligen kan ernås, äfwen om nan derom anhölle. Det år dock en sorglig sak detta bollspel med ett lands heligasie intressen, och en gång skall wål historien med osminkade färger skildra de män, som af blott kortsynthet och nyck fört Duns marf dit hån, att det snart skall på en såfallad Curopeiff wäldgiftskongress afgö ras huru mydet af det egentliga Dan: marf skall få kallas ett Danskt land. Bondevennernag beftyrelje fortsätta fi na fokl:nöten och hafwa nu utftråd: dem utom Seeland til Fyen och Lolant-Fal fter. För öfrigt intet nytt, allt går i fin wanliga slentrian, fom någon gång af brytes af litet tidningsgrål når de Tyftfryska organerne taga munnen alt för full. J litteraturen år också fulje, och det lilla julen erbjöd börjar redan wara gammalt. Penningekrisen börjar, efter hwad det säges, wara öfwerstanden; så nu se hur Det går når den stora masjan prolonge rade werlar skola betalad. Någon pride nedfättning af de dagliga förnödenheterne fan ej hller förspörjas; deremot mårkes tydligt hos många både fattigdom och nöd, tad ware den öfwer all beskrifning Usla fattiawmård Käpenhamn bhenår si