Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1858, sida 3

skräckt, att han ej stannade, utan dref på hästen fortare och päskyadade resan hem, så raskt han kunde. Sedan ban frånspännt och gifwit fin häst foder samt uftpackat alla de saker, han köpt i Sidney, inträdde han i sitt bus, tände fin pipa, satte fig framför eldstaden bredwid fin fära hälft oc förtåljde henne, huru han blifwit af med sina waror i Sidney, och hwad han åter i deras ställe förde med fig hem. Derpå fade han: — Nå, i afton har jag wäl ej drucfit för myckel? — Nej, i dag är du fullkomligt nyfter och förnufrig; och derföre har du också inga spöken i hjernan. Spöken! huru kan man wara så witskeplig? — Na, du iillstsr saledes, att jag ej är drucken, utan fullkomligt redig tid finnes? — Ja, Ben. — Nå så will jag säga dig att jag i natt återigen har sett Fisber. — Tokeri. — Tala ej om tokeri; ty jag fäger dig, att jag fett honom lita tydligt, fom förs liven thorsdagsnatt. Saken förhäller fig