Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1858, sida 3

Fisher fatt på trädstubben wid inhägnas den, ungefär en qwarts timmas wäg hbärtfrån. Han war skjortärmarne och hade lagt armarne öfwer bröstet, precist som han brukade, då han wäntade på någon. Jag försäkrar dig, att jag såg honom lika tydligt, fom jag nu fer dig, tille han plötsligen förswann, fom en rök. — Tokeri, Ben, tala ide mer om fas fen, annars blir du utstrattad af grannarne. Lägg dig och fof! J morgon har du glömt allisammans. Den gamle Ben gick til sängs; men ban hade följande morgon ide förgätit händelsen, utan fasthöll ännu mera hård nackodt rigtigheten af fin utsogo. På förnyade och allwarliga böner af hustrun, lofwade han likwäl, för att icke göra sig till ett åtlöje, ej til någon nämna om sitt andeffåderi. Följade thorsdagsnatt, då han återigen wände tillbaka från fladen, fåg han än: nu en gång samma syn på samma ställe. Han hade med afsigt bela dagen afhål:lit sig från att förtära några spirituösa dryder och war fulfomligt redig tillfins ned. Men denna gång blef han få förs