Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1858, sida 2

skolor; han har smäningom betalt sin skuld till PYeiller, fom å fin sida sköter sig wäl, och har blifwit en källa till tröst oc glädje för dem fom omgifwa honom; och den lugna stadighet med hwilken han nu sköter sitt handtwerf, ingifwer allmän aftning och trefnad. Martha, fom före undrar fig öfwer alt detta, och ide pi länge wille erkänna att det war sannt, måne slutligen fe det, ehuru hon ännu ide fan begripa det, dock, när man öns skar henne, att hon måtte af egen erfar renhet få lära färna werkligbeten af få dana Guds under, swarar hon ide med samma sjelfförtroende fom fordom, att sädana uppmuntringar tjena ingenting till. Slut.