Det tjenar ingenting till. III Kap. Johanna Collin. (Forts. fr. föreg. N:o.) Men det ffal tjena til någonting, od4 — — ffref Jim högsta wrede, och här utstötte han en swordom. 5D, Jim! Jiml ropade de andra med en röst — du får ide bruka fula ord. Hwart tror du att du kommer når du dör, om du —?2 Pappa gör få, swarade gossen, när got förskräckt oc urskuldande; och jag Iefte bara — — fom nu, skola wi hoppa och svringa. Miller hade hört nog: han smög sig bort, oc undwek att möra sin hustru. Men Martha hode fått sigte på honom, od) märfte den sinnesrörelse fom uttryds tes i hans ansigte. Hon tog för fig sjelf, och fade: MåÅ det bekomma honom wål — — men — hana är wäl för gammal att botas. Gamla trän böjas icke få lätt. Miller war ganska nedslagen hela den