— Oscarshamns Tidning för den 10 dennes berättar: Natten har bragt oro hår och beftyms mer i wårt grannskap. Klockan half 1 gafs branesignal och de wid fårana till fällen wanliga nödropen: Elden är löd! genljödo kiing stadens gator, men hwar, wisste få. Det uprlystes likwäl snart, att det denna gång ide gälde wår stad. Det war i Korkebp, en qwarts mil härifrån, och Dit rusade nu de på benen komna stadsboarne, ledsagade af kyrkoklockans dof: wa ljud i natten och försedde med spru tor samt släckningsmedel, men, tywårrför sent att funna rårda den redan sull låga warande faraktersbyggnaden å militärbostället, hwilfen byggnad beboddes af boställsattendatorn Jon Olsson. Här: mare boende grannar hade redan anländt, och från Fredriksb.rg worv twenne fört. tor i ful werfsamhet. Dessa och den nitla hatten raddade närfidende byggnar der, men räddning of den itanda war icke tänfbar. Den ftod i tjus låga och de den froåjade af sitt rosf. Det war hen skt att åse, men fasawäckande war vet, da i en sakta hwiskning farhåga uttalade sea, att en menniska ännu fanns i det brin nande hufet, fom nu stod uti en enda eve pelare och med ett magiskt sken upplvste nejten, de på släckning arbetande och det: åldriga, helt nåra liggande templet med fin omgifning af grafwar oc geafwårdar. Det war ett hemstt ögenblick, vå uppiäckten af den förbrända lelamen xt ter artendatorns äldsta totter biand te. ännu brinnance bjelkarne bemärktes. Undan branden fåra endasi få lösören kunnat räddad. Huru ben uppkommit wet man ide med wisshet, men det för modas att den utbrutit i koket, hwarest balning förlidne gärdag försingätt. GS: hade jörst bliwit upptäckt af närdoende grannar, fom wäckt de i hufa sofwande. Den inbränta dottten lårer ett par snger warit ute, men åter gått in i i our för att rådda, eller möjligen for av Hål da fig. — ———— oO——v?MMJMJMFMMMMM — — Midnattsbranden vid Kyrkeby den 10 Febr. 1858. i ; I I I Nu är natt — hur tyst och stilla Allt är efter dagens strid! — Nattens luqan på dagens villa Oro är, förbytt i frid. Memskans starkaste passioner Bindas nu af sömnens band Endast ugglans skarpa toner Bryta tystnaden ibland. Men — då synis en glödröd strimma Från ett ensligt boningshus . Klyfva nattens mörka dimma Med en vådelds hemska ljus. Dystert dånar brandsignalen Ifrån tempelklockans bröst — Lik en klagan — genom dalen, ! Som en suck af ångsten löst. Faran ökas — klockor ljuden! — Ljuden med en hafsstorms fart, Bringen åskor! — olycksbuden Till de sofvande — men snart! Il det halfförbrända huset Slumra barn och mor ännu Skynda! — Ryck dem utur gruset — Gud! — bevinga hjelpen Du! — Ah! — Förgäfves höjdes bönen Fader! aldrig ill dig opp! — — Der — der ser jag redan lönen For min djerfva tro — mitt hopp: Öfver hi hundra starka händer