Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1858, sida 2

bopvas att en förändring har föregått hos ev. Men ni wet ide, fortfor Colin, betäckande sitt anfigte med händerna, mils fet brott jag har haft i sinnet, och ni känner icke de omständigheter som förde mig på den färfärliga tanfen. sSImflåndigheterna känner jag ide, swarade Nelson, men alt för tydligt infåg jag hwad ni hade i finner. Colin säg öfwerraskad ut, od fästade fina ögon på honom. RNi softar på den morgon, fortfor Relson, då jag träffade er wid flodfiranden. Collin rodnade djupt. IJag in: säg att någonting ondt war å färde; men jag handlade försigtigt, af fruttan att päskynda det steg jag wille förhindra. Collin kunde af rörelse ide på länge yttra ett ord. Slutligen fade han: 7D, herr paslor, jag fer nu meningen af ber la ert uppförande mot mig. Det war för att rädda mig til fropp och själ, fom ni förhöll ever säsom ni gjorde. Huru fall jag nog funna wissa eder min tackfambhet? Nelson sökte här wisa Honom, hwart han borde wända sin tacksamhet; hwilken