Det tjenar ingenting till. III Kap. Johanna Collin. (Forts. fr. föreg. N:o.) En ljusare dag började uppgå öfwer Collia. Genom det erhällna penningelänet funde han betala en mängd små stulder, som förnedrade honom i andras ögon, och hade hällit honom i en beftåns dig ängest. Emellertid blef den förän. dring, fom inom honom föregid, allt märfbarare; blygseln hade öfwergått til sorg, sorgen hade från det timliga allt mer wändt sig i den rätta arten as sorg, ängren öfwer fynden — och förde honom slutligen till det öppna erkännandet deraf. Collin slulle bära Hem en ny rod til pastor Nelson, och blef införd i hans fuderkammare, för att der profwa rocken om den passade. DÅ den befunnits al. deles efter önstan, skulle Collin gå, men tycktes ej göra fig brädtom dermed. Neljon märfte detta, och gaf honom derföre