Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1858, sida 3

just nu! han skulle komma på benen igen och blifva menniska för hela fin lifstid. Sålunda fortfor Miller att orda, uns derstödd af de båda fruntimren; han tas lade om Johannas förträfflighet, om den stora framgång i affärer han sjelf rönt detta år, och föreslog slutligen hastigt, att han skulle läna Collin femtio pund. Sagdt och gjordt. Qwinnorna gåäfwo sitt bifall till hans beslut, och han sag på klockan, sägande: Hon är ide mer ån half tio, i morgon har jag den wärsta brädskan, så då får jag ide tid att tala wid någon. Ih ingen lår heller få tala wid dig, fade Martha, sedan han gått. D, hwils fen skada, att Millers lynne ide skall förs bättras fåfom hans affärer. Men det lönar ide att klaga deröfwer. Miller dröjde länge, och när han fom igen, war han ganska röd i ansigtet. msmwad fade de? blefwo de glada? frå: gade fruntimren. uTet är ide roligt, fade Miller, att fe en menniska öfwerwunnen af fina fänslor; det är ide få lätt att göra en tjenst, utan att det känns fom en förebråelse