till ett godt slut. Men just derföre beklagar jag högeligen, att man kastat om och inträdt på en ny bana. (Forts.) — I Fahlu Läns Tidning läses följ.: Allmänna tillståndet här på orten har under det sistförflutna året antagit ett i högsta grad sorgligt och betänkligt utfeende. Affall från wår evangeliska läåras ljus till baptismens dimbilder, jemte i detta mörker fostradt sjelfdwåld höra till den ohämmade ordningen för dagen. Jcke nog härmed: då gållande lagar hwarken af tas eller tillämpas i ett fall, blifwa de i andra snart förberedda och trampade under fötterna; ty laglöshet är ett ondt fom, om det fritt får gripa omkring fig, snart blir en på hela samhällslifwet tärande farsot, till def omsider anarkiens öfwer. mått framtwingar ett wåld, famt återftållande af den normala ordningen. Så långe ännu någon fruftan för det fyrfliga affallets påföljder stäfjade lättsinnet och öfwermodet, nöjde man fig med fyrfoföraft och konventiklat; men Kgl. M:ts i Dec. 1856 utfärdade utslag å de affälliges ansökning om tillgift för oafbrutet förnyade sörbrytelser — med wisshet förs utsagdt af den mänghöfdade Stockholmska propagandans agenter och begårligt wäntade af de brottsliga, blifwit dem i laga ordning meddeladt, och derigenom alla dem ådömda böter eftersskänkta, har under det förflutna åtet antalet af öfwerlöpare blifwit mer ån fördubbladt, och affallen fort: gå i stark progression, omfattande äfwen förut wälkända personer. — — — Iattliga baptistdop i sjöar och strömmar, föndagliga konventiflor i fin egen kyrka under pågående allmån gudstjenst och Dderemellan på flera ställen i socknen, idkelig öfwerträdelfe af sakramentallagen, fjelfgjorda aftenskap, ofta föranledda af oti vig sammanlefnad, nyfödda barns undan: hållande från anmälan om dop, de ftörres från skolgång och underwisning, ål dre personers admitterande till wederdop och s. k. nattward utan föregående under byggnad, m. m., och under allt detta en strånande chorus af hatfulla och fördömande utgjutelser mot alla, som icke wilja tillhöra affällingarnes parti, företrädegs wis mot församlingslärare och ordningens häfdare, samt slutligen å andra si dan en i bredd dermed tilltagande trots sighet och förakt för allt hwad heligt år — fe der ämnen nog för hwarje wän af kyrklig och borgerlig ordning till sorg och bekymmer! J fin nöd wände fig redan 1853 Or: fa församling, genom landslöfdingeembe tet, till H. M. konungen med bönfallan om kraftig hjelp genom lagarnes tillåms —— MM MM MM MM WC———————————— nn