Norrländska Korrespondenten – 24 februari 1858, sida 2

hennes ögon, men dämpades innan de föllo, och efter en kor: inre kamp, stod hon der lugn och sorgsen som wanligt. Hjelp mig, fade hon, att bära hos nom i fin fäng. Hennes röst ljöd lika främmande 1 Collins öra, som hennes sätt förundrade honom, Han följde tyst hennes rörelser, och tillsammans buro de den stackars ynglingen i sofrummet. Collin gick sedan att flåda på fir, hwarpå han tog fin plats jemte Johanna wid Richards fång. Anfallet war ganffa förfärligt, och bierts slitande för föräldrarna att stada. Men få snart Richard äterhemtar sig få mycket, att Johanna kunde lemna honom, steg bon upp, frägande Collin om han wille fitta hos gossen. Det wil jag wisst, swarade han — men hwart går dut T mitt arbete, fade Johanna, i en ton få sorgsen, att Collin bäfwade derwid. DHet fan wål ide beböfmwad, återtog ban. Stanna hos goesen, det will du säkert Hhetloft. Beftällningen mäste skickas hem i dag flockan tre, fade hon,