Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1858, sida 2

med de efterlefwande. Men den hustru, fom ofta bar gråtit öfwen fin makes begifwenhet på starka drycker, och fer en skymt af hopp att han wänder tillbaka från denna last, och eburu hoppet ofta bedragit henne, ändå forespeglar sig en stundande lycka genom förandringen — en sådan hufiru undrar ide mycket på den fröjd, fom strålade ur Johannas öga. Arbetet gid fort och wäl, och man has de hopp att det skulle funna slutas i god tid, utan ytterlig ansträngning; då til Collinffa familjens bedröfwelse, ett bud fom, att bestallningen borde wara färdig en dag före den utsatrta tiden. Collin gick då genast för att uppsöka Brun, utan hwars hjelp det war omöjligt att få allt färdigt; och äfwen med bang biträde wore man dock nödsakad att taga nätterna till bjelp. Brun infann fig genast, men Collin äterkom ide förr än sent på aftonen. Han hade träffat en af fina få kallade wänner, fom tog honom hem med fig på en bjudning, och följden war, att hemmet med alla dess omsorger blef förgäret. Brun hade gått Hem wid wanlig lid,