Mist 0t HItU ti TETULJHLTA at deras egentom utaf nära 80,000,000 pd ft. Cconemist innehåller bland annat föl jande: Londons marfnad lider af en werklig uppsjö på penningar. Antalet werlar år wida under diskontörernas efterfrågan, och den starfaste täflan råder emellan dessa sionare. Fäljden är att, ehuru diskonten för goda werlar ännu i allmänhel noteras til 3 14 a 3 34 procent, dod för papper or bästa fort uffarer afflutats till 3 prec. En naturlig foljd häraf år att banken safuskt år olldeles utestängd från marfnaden och att dep diffonterings-departement, som annu för fort tid sedan war alldeles öfwerlupet, nu stär nästan öfwergifwer, ty intet hus, fom fan få fina werlar wil ligt Då ffonterude till 4 prec. och derunder, betalar 5 prec. till banken. Knarpt nå. gonsin hafwa mi förmårit ett sådant jägs tande efter uffarer från aftiebankernas och distontörernas sida. Förhållandet är new ligen att alla dessa etablissementer hafwa owansigt fora belopp af disponerade me del, för hwilfa de sjelfwa erlägga 3 proc., eller stundom 33, och hwilta de ej funna få utlånta. Och wi fånna flera fall. då de wagrat mottaga nya depositionamedel tll 3 proc Till följd af den nappa till: gången på qoda bandelawerlar, år äfwen stact efterfrågan på statspapper och aftier. Tidaingen slutar af allt Hetta att engelska oanken kommer att följande wecka nedsätta diskonten till 4 proc., och att den wanli ga diskonten, utom kanten, blit 3 prec. Samma fal i penninguswärde förmår: fes afwen på fontinenten. Banken i Belqueen hat den 22 jan. nedsatt diskonten till 4 proc; i Hamburg år den 2 (2) prce; Den 19 nepsattes den af banken i Holland till 5 proc. och twå dagar förut af preusfia banten litaledea HU 5 proc. Wid allt veta torde bora erinras, att det mål egensaqaen år bristen på spekulanon och på deraf setonledda affärer, på olsattning och ingående beställningar, som wållar öfwerflodet på mynt. Hwarjehanda. Utmärkt hästdressör. Men skrifwer från London: Den fongl. familjen bade den 14 Jan. i kongl. md: skolan utifalle att beundra skickligheten hos en wiss John L. Rancy, en ar nerikanare, som på den kortajte td tämjer och gör sig undetdaniga de wildaste hästar. Han ajorde början med ett wildt, 18 månader gammalt, af prins Albert uppdraget föl, som endast funnat foras wid straffgrimma. Halsannan timma blef amerifanaren ensam med fölet, och då, efter denna stunts förlopp, hofwet inträdde i ridskolan. fann Det amentfanaren helt beqwånligt placerad på håstens rygg; djuret stod fom rotadt fast i marken, och rörde fig ej, ehu ru man anstålrde ett helfwetisk allarm med I en frumma. Åter drog den fongliga få miljen fig ullbaka på nägra minuter, och fenn wio sitt äterintråde fölet ufsträckt på marfen och amerikanaren lekande med dess bakden, af hwilka han lade ån det ena, ån dt andra på fina arlar. Derefter framfördes en för fin oregerlighet i hela London kånd häst, med hwilken lv rikanaren redan förut gjort bekantskap. Han uppförde sig mildt som ett lamm, ude sig, på en wink af Rancy, till marfen, stod stilla, når han derunll befaldes, och låt skjuta fig hit och dit fom en ulsack. Ena tredje, mycket wacker häst ur Det fal stallet blef efter några minuter lodig fom en hund, få att ingen wille tro sina ögon. Det intressantaste wid dessa produftioner blifwer dock, att amerifana: ren anfortrott sin hemlighet åt general: majoren Su Richard Arey, fom å fin sida försafrar att ej eng den skrupnlosane hastkannare fan hafwa något att inmända mot behandlingen. Så snart på jub steiptionswag en wiss summa penningar år samlad, will amerifanaren offentliggöra fin hemlighet. —— ————— 0