nom detta, få blifwer du dock färare för mig. Hon kunde icke säga mer, hennes bjerta war alltför fult. Aftonen förflöt i glädje, och hennes känsla af maktlöshet war mycket minskad. Hon hade aldrig någon dag förfummat att bedja för fin fon; men den natten war hennes böner kamp wid nådens thron mera brinnande och allwarlig än wanligt, ehuru, ack! denna tamp ägde rum wid sidan af hen: nes sofwande mafe, som war försjunken, icke i den wederqwickande slummer som följer på ett nyttigt arbete, utan i ber rusningens tunga, osunda dwala. III Kap. Richard arbetade nu för beständigt tillsammans med Johnson. En morgon bade han fommit in för att anmäla fig till att deltaga i arbetet; Johnson fatt med korslagda ben på bordet, med sitt arbete i sitt knä. Min mor har ju sagt er, att jag ffafl begonna nu? frågade Richard. Ja, och det gläder mig, swarade Johnson. In förr ni fan taga min plats, desto bättre. Forts.)