Norrländska Korrespondenten – 17 februari 1858, sida 2

Det tjenar ingenting till. II Kap. Johanna Collin. (Forts. fr. föreg. N:o.) Denna början tyckte Collin icke om; han kände Marthas fria talesätt, och af: bröt henne derföre nu med ett smärterop öfwer hennes hårdhändhet mot hans fot. Det är rått åt er fade Martha, Ri må gerna lida. Ni må blygas öfwer er sjelf, det må ni. Jag skäms icke att säga det ån en gäng. Jag förstär er ide, swarade Collin, oc) hang bleka find blef mörkröd af wres de. Ni är ganska fritalig, efter mitt omdöme. Jag kan endast säga er, att wore ni min hustru .. . 8a men tad ware godheten att jag ide det är, swarade Martha hastigt, ymin man med alla fina fel är ett bels gon mot er. Att spela bort femton eller tjuge pund på kappridningarna och draga på fig stuldsedlar få långa fom min arm! och hwem ffall betala dem?