Norrländska Korrespondenten – 17 februari 1858, sida 2

ö sin syssla under tystnad, men hwiskade till Johanna då hon lemnat rummet: jag har minsann gifwit horom en lära ru, fom ban aldrig fått of er; må den wäl bekomma honom, och må han minnas .den. Johanna darrade wid denna unders rättelse, önskande i sitt hjerta att han heldre måtte glömma den; och få säg det ut. Collin smälte ätminstone i tysthet de husliga sanningar, med hwilka han få owäntadt hade blifwit undfägnad. Collin tillfrisknade snart, men war blifwen lam för lifstiden. Den unge mans nen, Johnson, fom Miller hade anskaffat, blef derföre antagen som medhielpare, och som han war både stadig ocj skicklig, få gick det bra i början. Winner tryta wanligen ide då en olyckas flag allraförst träffar. Den aktning, hwilken Johanna allmänt åtnjöt, förde i denna vröfnaingens stund tillbaka flera af de funder fom lemnat dem, och tillförde henne nya. Men detta warade ide länge, Owiljan mot Collin tog snart mer och mer öfwer. handen. Johnsons lön drog ocksa mycket of infomsterna. Äfwensä tyder folk om att göra ombyten, och ner en ny ffräds