iwi:ii:mmm3t::: — Aftonen fom, men ide Colin, och Joe hanna fom warit nedstämdt heta dagen, började nu bli orolig, och skickade Richard då och då ut att fe efter honom. reHuru? är Eder ledsamma man ide bemkommen än? ropade Martha, fom tittade in i werkstaden. Och der sitter ni ån, oc) edra ögon trilla ut ar hufwudet vå er af trönher — för ywad? för att ban fall få wara lat, och roa fig. Hwad tjenar det till? intet; aldrig bar det bjelpt, och aldrig skall det hielpa. Rom, lägg bort ert arbete, och hemta litet friff luft. Ni mwårer ju fast wid ftolen. Jag ber er, säg ide mer, swarade Johanna, nastan bönfallande; jag fan ide bära det; Jag är tröttDet må ni wäl mwara, ätertog Mar: tba? och ert fattiga öga! hwad det fer rödt och ondt ut. Nå, se der är Richard, då komma de wäl; jag skall springa och säga till min man, ban år riktigt ängs lig för ev. Hon skyndade att gå, men mötte Richard wid porten. Bye, ropade hon, 7Hivad flår på? dn är bwit fom ett lärft.