Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1858, sida 2

Prat! swarade han, du måste hjel pa dig utan mig, du wet icke hwad di kan, förrän du har försökt. Eller du kar ju få Brun att hjelpa dig om du mil vet tackar han för. (Brun hade wari medhjelpare, men nu börjat liten ffala på egen hand). Jag kan för ingen del bli hemma i morgon, det kunde bli af allwarsamma följder för mig. Johanna wisste ide hwarföre, men hennes mod fjönf, wid dessa ord; men hon fick ej mer tillfälle a:t fräga, ty en kund kom, och innan han hade gått, kom Simmons. Collin 103 honom med fig til löfsalen, och derifrån kunde ej deras röster höras, utom då och då, när Collin ropade för att begära något. Hon bar nu dit ex ny butelj med win på hans befallning, ty hon hade warit enfaldig nog, fade han, att ae dem en nästan tom butelj. Da bon nalkades med bräns winet, hörde bon Colin såga: Det år ide de fem pundens förlus, fom jag bryr mig om — utan det förargar mig att man skall ge mig orätt — men i morgon stall ni få fe på annat 73 desamma wände han fig om och fick fe fin hustru, hwarwid han twårtyfts