J 4 och UED GU vem, Pe UTI Uulaun eger något inflytande. Detta fan ske på mångfaldiga sätt, och ett af de ide mink fraftiga torde wara att, säsom i denna beskrifning öfwer lvren blifwit för sökt, wisa def både skadlighet och löjlighet. (Ur Läsning för Folket.) Carl XII och Grindgossen. (Efter en folksägen.) : Som vi veta lite var. Kunde Kungen hurtigt strida; Men han kunde, hvart det bar, Äfven lika hurtigt rida. Aldrig sökte han en bro, Huru strid än strömmen välde, Öfver samm han, mån j tro, Så att vattnet sky högt svällde. Aldrig öppnades en grind: Huru hög den månde vara, Öfver, som en hvirfvelvind, Sågs han med sin fåle fara. Hade ridit öfver grinden, Fick han se en liten pilt; Som der stod med tår på kinden. Gosse, hvarföre gråter du, Har du någon skada lidit? Ja, jag får ej pengar nu, Ser ni öfver grinden ridit. Du skall få en fyrk ändå, Kungen mildt till gossen sade; Och han sökte i hvar vrå, Men ej minsta fyrk han hade. j I En gång när han, mindre vildt, Om en timme eller två År jag här på återvägen, Då du dubbelt upp skall få, Sade Kungen, smått lörlägen. Så de säga en och hvar — Skälm är likväl den som sviker! Svarte pilten och stod qvar. Tilldess Kungen kom omsider: Nu var det på samma sätt, Kungen hade inga pengar; Derför efter aftal lätt Pilten han på hästen svänger. Sedan redo båda två Under samspråk fram på vägen. Kungen hörde gladt uppå Mången ganska rolig sägen. Får jag endast Kungan se; Vill jag genast, på min ära, Hvarje slyfver eflerge. Som ni löfvat mig förära. Kungen log och rådet gaf: Bara friskt omkring dig titta, Alla taga hatten af, Endast han den låter sitta. Pilten gömde Kungens tal, Och som pilen fram de foro. Snart uti en rymlig dal Midt ibland en trupp de voro. Alla lyfte hatten då Och begynte vördsamt nicka, Ingen hade den uppå Hur än pilten ville blicka. Ändtligen så ser han opp Och i ögonblick svingar Ifrån hästen med ett hopp Lätt som om han hade vingar. Ni är Kungen eller jag, Hördes pilten muntert säga, Det är klart som ljusan dag, Ty vi haiten på oss ega. A emm Arr —— Alltså önskar jag till sist, Ni till krigsman mig vill göra, Liten är jag, det är visst,