mången, annars omsint och menniffoman. lig medlem i samhållet nefar ide fin hung riga life ett ringa understöd, endaft derföre, att han sjelf tyder fig behöfwa alt hwad han fan förtjena, för att wara lif andra och ide stå tillbala för någon i grannlåt eller lysande lefnads ätt? Man talar i wåra dagar få mycket om frihet, fjelfftåndighet, bildning, qwinnans emancipation eller befrielse från månnens ttyckande herrawälde m. m., men sällan finner man någon man eller qwinna, åt-. minstone af den få kallade bårtre klaesen, fom bar nog sjeljständighet att begdane en klådning, hwilken föddes för tjugo eller trettio år fedan, om ån plagget år aldrig I få wål bibehället. Man wil hafwa rättigheter af alla flag och ide låta tufwa fig af någon, men wi äro likwäl alla slaf. war under modet. Jngen will i detta fall gerna taga sig mera frihet än andra. Den redlige mannen, som hellre W en lugasbiten urmodig rod, ån han ffuld: sätter fig, har swårt att finna någon mån, fom eger nog mod, att följa honom d nom gatorna i en större stad. Det wore i sanning önskligt, om båre mån och qwinnor kunde frigöra fig från Iyrend trockande hertawälde. Lyren år förderflig, om den yttrar sig på samhållets höjder, men den år änrul förderfligare, når den vitrar fig hos dess mindre bemedlade meklemmar, hos dem, I fom behöfwa anwända hela fin outaata och all möjlig arbetsamhet, för att mid: mafthälla eller om mojligt förbättra fin ekonomiska stållning. Hos de obemedlade klasserna är lyren ett hmder mot snyggheten. Deros lrr ytttar sig förnämligast i slädedrägten, och man hör ofta, såsom skål för inkopet or fina och dyra klådespersedlar, anföras, at Pdet år intet ondt ut, att hwar ech en söfet hålla fig frygg och den fom ar wäl och hygaliat klädr, får just derigenom i en anmaning ot äfwen uprfora sig wal i och hyggligt. Detta år mycke sannt och I ruligt. Men granskar man noga förhallandet och finner, att den få sallarejnragö heten ofta bestär uti, att ega allt för! många och präftige, synliga klädesperjedlar, men ftor brist på finne, strum por och dylikt, så kan man ej finna den säärdeles priswård. Ytterligare mae man befinna, i att allt för öfwerdrifwen snugahet igang , flåderna mången gång åticljes af biist eller mindri grannlagenhet i afseende vä sangkläderna och det öfriga bobaget. Nej, lefwe snyggheten! men ej på bafestnad af lyxen. ö Lyzen år ett hender för den fanna Hildi ningen. Mången, fom har håg för 1Å8ning och weckligt begår att utwioga fina kunskaper, anser fig dock ide hufwa rad att föpa en nyttig bok, emedan han tycker fig behöfwa penningarne, ån til den ena ån till den andra lyrartifeln. Nånden anfer fig ej hafwa råd an bekosta fina barns underwisning i någon wif, för själen förädlande eller för allmånna iefwernet nyttig, wetenskap eler konst; man twekar ingalunda att uppoffra fora fummor på hwarjehanda lyr. J städerna har wål lyren egentligen sitt tilhhäll; men den wårer dagligen allt mer och mer äfwen på landsbyggden. J fame ma mån bildning, kunskaper och håg för förädlande sysselsättningar allt mer otwv met sprida sin wålsiingnelse bland alla D