Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1858, sida 3

från kappridningen. Hans hustru hade länge med bekymwer wäntat på honom, tilld han nu fom, och med en fart, alt broad hästen kunde springa, eller mev fät fom han kallade der, förde fram till fin port. Då Collin steg ur, hörde Joe panna honom bjuda Simmons till qväle sen, och be honom beställa giggen äfwen för morgondagen. När hen kom in, såg Johanna att bans ansigte war upphettadt oc hang fåt häftigt. vBår ned glas til löfsalen, ett par buteljer af Bas öl, en butelj godt bräns win och tobakspiprr. Men detär fannt, Simmons tyder mer om cigarrer. I ha inga cigarrer hemma. Nå, få gå efter dem, war få qwick du fan, Simmons år tillbaka på mi nuten. Johanna lodde genast, och fatte alt i ordning, ide med nagon forebräende blid, men med tungt hjerta. — O, hus ru föraltlig år ide fieljwifbeten, bHjerte lösheten, inför en sidan uppoffrande färlek! (Forts.)